Helt värdelös dag. Har inte gjort nå intressant.

Pluggade lite matte, nåt som verkligen e konstig för mig. Sen sov jag lite ”siesta” ganska skönt faktiskt.

Just nu har jag inte mkt mer att berätta för er. Bara att för varje dag som går blir jag mer galen.

Colors, like features, follow the changes of the emotions.

Picasso

Det känns ganska hemskt att vara en liten voyeurism, jag menar inte på det vanliga sexuella sättet; jag njuter inte av att se andra göra det mest naturliga saken i världen. Men just nu, lr ja, kanske under hela mitt liv har jag spenderat min tid genom att se hur andra människor beter sig, o det har fåt mig att inse hur vi verkligen är. Vi e en blandning av hemskhet, falskhet o i ett stort behov att verkligen bli nåt till varje pris utan att ens tänka på andra. We are lost souls swimming in a fish bowl!

Vi e väl alla så, men det e få som verkligen lägger märke till på vad som händer omkring, försök bara en gång att inte prata o bara kolla på andra. Du kommer att se många saker. Jag behöver bara se på en person för att inse hur den e.

Ibland e det ganska komisk, att se hur andra moraliserar men inte menar vad de verkligen säger.

Jag skriver inte det här för att ni ska må dåligt o tycka att vi e skit! Vi e bara så, människor. Det e bara så att det e absolut inte kul för mig att se igenom andra, det tar glädjen ifrån mig. Jag vill isolera mig, kanske göra samma sak som Arthur Rimbaud, bara flytta ifrån mänskligheten, men jag kommer inte göra det, hoppas det, man lär sig att leva med sanningen tror jag.

Det påminner mig lite gran om en bok av Jonathan Swift ”Gullivers Resor”, sista resan som huvudpersonen gör e till hästarnas land, där alla hästar är smarta o kan tala, o sen lägger huvudpersonen märke till några varelser som serverar o jobbar åt hästarna, de e helt groteska, dumma o äckliga, o efter att han kollar noga på dem, inser han att dessa varelser är människor.

Haha detta hades tänkt bli ett kort inlägg!

ni får ha det bäst!

Ska dra nu o lyssna ännu mer på Pink Floyd o fortsätta läsa "Mörkrets Hjärta" av Joseph Conrad, den här boken har oftas setts som en redogörelse för människans mörka sida i alla tider. Inte undra varför de flesta författare också lägger märke till de onda o dåliga i oss själva; de har ju också voyeurismen inuti dem.