A Certain Romance
Rationell eller emotionell intelligens? Det snurrar i mitt huvud, jag kan inte sluta tänka på dig… Gör jag detta på grund av mig, på vad känner eller på vad jag bör göra?
Livet är baserat på beslut, vägar och gränslinjer. Det enda som skiljer ett beslut från ett annat är följden av detta, anledningen över valet man har tagit och känslorna man känner över att leva det. Men jag vet inte hur jag ska reagera just nu, ja, jag tänker på mycket just nu, och jag tror att det jag känner är ännu mer än det jag tänker på, en blandning av saknad, sorg, överensstämmelse, tystnad, dumhet, förvirring, kärlek? och ännu mer smärta ... Det kan vara mer motsägelsefullt?
Det som imponerar mig mest är hur besluten förändras igenom tiden. Jag trodde att det som jag hade valt för en tid sen var det rätta, jag var nöjd med dig och med mig, men nej, klimaten, årstiderna, tiden, vattnet, luften, blickarna, kyssarna, människorna, tankarna och känslorna förändras. Jag vet inte om detta lag alltid har rätt, men man kan inte göra så mycket för att inte åstadkomma förändringarna. Sakerna mellan oss förändrades, jag kanske blev mer förälskad än vad jag hade bestämd mig från början. Talar vi om rationella eller emotionella termer? Kanske ja, kanske inte.
Jag tror inte på ödet, jag tror att det är de beslut man tar som formar framtiden, det innebär inte att det är det enda faktor som kommer att påverka den. Alla beslut är sammanflätade, och resultaten ändrats på grund av det som jag bestämde och det som bestämde många andra.
Är vi då individuella varelser? Vi är det så länge vi tar olika val, men vi får inte glömma att vi inte är ensamma i världen och att den som den andra gör, bestämmer och tänker kommer på ett eller annat sätt att påverka dig. Det är vad jag kallar samhället, det bygger på att ge och ta, tänka på sig själv och på andra.
En balans mellan det rationella och det emotionella.
Liten text jag skrev nu när jag ändå kände mig lite inspirerad.
Livet e så ironisk, jag var så himla glad för ty två dagar sen, men nu känns det inte så värst bra. Men det e på förbättringsvägen.
Orkar inte berätta så mkt om min dag.
ses.
Dagens låt: The Cure - Love song
Dagens film: Den röda öknen (Il deserto rosso, 1964) av Michelangelo Antonioni
Hej swetie! Det jag tänkte på då jag läste det här inlägget var: att du är dig lik! Jag känner igen det du pratade om så mycket och hur du resonerade! Du är så klok vännen. Livet är ju dock en ber-ochdalbana och det är bara att vi tar emot dom dagarna som det känns extra tungt och förbättrar dom ist.
svar: Tack för din åsikt! :D jag är också sugen på att blondera mig igen men typ en mörkare blond som du sa.
Hehe jag skrev värsta ressensionen men sen raderade jag den. Kul att du frågar och visar intresse! :) Jag såg systrar i jeans och fastän det inte alls är någon film som är i oskars-klassen så tycks jag alltid bli så berörd av dessa filmer: de som trycker på ordet vänskap. Jag blir så himla berörd av deras omtanke att det inte går att beskriva! Samma sak med sex and the city, jag tycker om både filmen och serierna för att dom är roliga osv men mycket för att dom har så gullig och härlig vänskap till varandra.
Systrar i jeans började jag beskriva i min blogg påminner mig också om dig, Rocio. Carmen i systrar och jeans är litegrann som du. Jag vet inte om du håller med mig, kanske inte till utseendet men ni är lika bestämda och självständiga. Ni är lika omtänksamma och relationen mellan hennes mamma och hon var så vacker i filmen att jag började gråta haha. Jag GRÄT till systrar i jeans! haha :D komiskt. vännen, det ska bli kul att ses igen. Du får absolut bo här om du behöver ett place om du besöker oss! :D Det vet du! :* Många kramar!
Bra skrivet! Jag kände det du skrev.
Verkligen jätte kul att du uppskattade bilderna så mycket! Verkligen! :)
